Även om detta är ett ypperligt tillfälle för bra input så krävs det också en del för att få till detta då X antal medarbetare ska avsätta Y timmar vardera för att genomföra workshopen. Därför vill vi att workshopen både ska generera ett stort antal kreativa idéer men också vara tidseffektiv. På detta tema konstaterar Paul B. Paulus och hans kollegor i en studie1 från University of Texas att den så beprövade workshop-metoden “brainstorming” inte fungerar riktigt så tillfredsställande som man kan önska. Enligt studien är brainstormingens grundläggande problem det faktum att endast en person åt gången kan ha ordet. Detta medför flera risker, bland annat
- Ett par personer dominerar diskussion medan andra förblir tysta och deras åsikter går förlorade
- Personer byter åsikter då de påverkas av gruppens diskussion
- Bra tankar och idéer som någon kommer att tänka på går förlorade då gruppens diskussion för närvarande handlar om något annat
För att råda bukt med ovanstående förespråkar såväl Paulus som vi på TIC att använda sig av “brainwrighting” snarare än “brainstorming”. I korthet bygger denna metod på att workshopens deltagare börjar med att individuellt ösa ur sig de idéer de kommer att tänka på. Dessa idéer ligger sedan till grund för gruppens gemensamma diskussion och kompletteras med nya förslag allt eftersom gruppen går igenom workshopens olika övningar. På detta sätt blir workshopen både produktiv och fokuserad, samtidigt som alla får komma till tals och diskussionerna ofta blir välgrundade. I Paulus studie konstaterades att brainwrighting-metoden gav nästan dubbelt så många idéer som brainstorming, vilket gör metoden till ett ypperligt verktyg att använda i workshops.
1 Paulus, P. B., Korde, R. M., Dickson, J. J., Carmeli, A., & Cohen-Meitar, R. (2015). Asynchronous Brainstorming in an Industrial Setting Exploratory Studies. Human Factors: The Journal of the Human Factors and Ergonomics Society. doi:10.1177/0018720815570374
